Normer och brott..

Hur kommer det sig egentligen att visa handlingar defineras i vårat samhälle som brott medans andra kan anses vara fullt acceptabla eller rentav att föredra. I vissa fall är svaret på frågan en självklarhet.. Konsensus råder troligen (Alla är nog överens) om att mordbrand är något negativt medans det är positivt. 
   Men Det finns fall där två olika beteenden kan vara snarlika eller förväntas uppnå en snarlik effekt. Ta exemplet med mannen som kommer hem från kontoret, knäpper upp översta knapparna på skjortan och lossar på slipsknuten. Han häller upp ett rejält glas singelmalts wiskey och sätter sig i favoritfotöljen medans han avnjuter drycken och låter lugnet och avkopplingen skölja över honom.
   Sen tar vi och istället tänker oss en annan man som kommer hem efter en hård dags arbete. Han kastar av sig blåstället, slänger sig i soffan och plockar fram en rejäl "joint" som han med djupa bloss drar in, medans även han omfamnas av det lugn som denna drog erbjuder.
I bägge dessa fall så är det som männen gör något som drogar ner dem på ett eller annat sätt, men den sisstnämnde mannens agerande är kriminellt i vårat samhälle medans den förste mannens beteende är acceptabelt och har närmast ett hög kulturellt anseende.
Jag säger inte att något av detta är varken rätt eller fel, men det får en att fundera. 

Bristande logik?

Jag har svårt att förstå varför inte alla ser världen på samma sätt som jag ibland.
Det kanske är trångsynt att inte kunna sätta sig in i att andra inte tänker på samma sätt eller att logik kanske kan se annorlunda ut.
Men i min värld så är det otroligt logiskt att det finns en tanke bakom livet och en skapare till vår värld.
Det blir bara klarare för mig ju mer jag forskar och lär mig om biologi och naturvetenskap i stort. För mig så bokstavligt talat skriker minsta byggsten från quark till atom och uppåt om en design och en bakomliggande tanke.
Testa att bara läsa om människokroppen en stund. Lär om hur cellerna fungerar och hur hjärnan kommunicerar med övriga kroppen och hur en nervcell är uppbyggt. Läs om hur ögats olika delar arbetar och hur maten spjälkas av enzymer i från kroppens olika organ. När man får denna bild samlad framför sig så har man målat upp ett fullkomligt otroligt och facinerande maskineri. Ingenting som vi människor kan skapa kommer nära denna genialitet!
Allting känns så fruktansvärt genomtänkt. Jag kan hålla med om att vissa saker känns kanske onödiga, som att det ska göra ont att föda barn eller att vi är känsliga mot olika ämnen osv.. men kom inte och säg att det inte är avancerat över din förmåga att se hur detta utvecklats.
För mig krävs en ENORM mängd tro för att jag ska kunna acceptera att vi har från grunden genom evolution utvecklats till de människor vi är idag. Även om man tar hänsyn till all tid i världen så känns det fruktansvärt osannolikt. Jag har svårt att köpa att vi genom naturligt urval och några miljoner år skall ha utvecklats från ett lägre stående däggdjur till den intelligenta och avancerade varelse vi är idag.
Evolution kan jag definitivt köpa.. men enbart i liten skala (sk. mikroevolution).
Det jag vill göra när jag får lära mig om fysiologi och avancerade symbiotiska system i naturen är att bara tacka Herren för att han givit mig dessa tecken på hans existens.
"Se Gud i naturen"

Striden fortsätter..

Som jag skrev i ett inlägg tidigare denna höst så bestämde jag mig för ungefär ett år sedan att tiden var inne att kämpa för att fullborda mina drömmar, jag skulle göra mitt bästa för att nå målet och bli polis.
Redan innan jag inlätt detta arbete så visste jag att vägen var tuff och skulle kunna komma att bli utdragen, chanserna var till och med dåliga och det var större sannolikhet att jag skulle misslyckas en lyckas oavsätt om jag gav allt eller ej.

Nu har ett år gått och jag ser tillbaka på det gångna året med stolthet över vad jag har uträttat.

* Tagit B-körkortet
* Fullföljt gymnasistudier på Komvux (Erhållet slutbetyg, med goda betyg dessutom)
* Skrivit Högskoleprovet med gott resultat (1.4)
* Påbörjat rekryteringsprocessen till Polishögskolan (godkänt simprov, svenskaprov, myndighetssamtal)

Jag är väldigt glad över allt detta, det har varit vikitigt för mig som människa också att kunna bevisa att jag är duktig och har minst samma möjligheter som alla andra.

Nu ska jag snart göra polisens fystester och dessa består utav coopers test (2 km på 9.30 min), Harres test (på 15 sec) och tungt lyft (77 kg 15 meter).
Därför har jag legat i hårdträning i nu snart 5 månader och detta har självfallet givit resultat. Om jag inte är sjuk eller skadad när testet ska göras så bör resultatet bli på topp.
För att få skryta lite så kan jag nämna några av mina senaste resultat på olika fys-områden.
* Vikter: 95 kg bänkpress
* Vikter: 245 kg Benpress
* Löpning: 2 km (7.47 min)
* Löpning: 10 km (47.02 min)

Skulle jag komma in på polisutbildningen redan nu vid första ansökningen så är detta inget mindre en ett mirakel och jag tar ej äran åt mig själv, det är enbart genom Guds hjälp som jag kan lyckas bli en utav 380 på ett urval utav över 7000 ansökande.
Men lite måste jag få glädjas åt det jag lyckats med nu när jag lagt ner så fruktansvärt mycket arbete.
Håll gärna tummarna för att det ska lyckas hela vägen!


Tidens vindar blåser...

Man brukar ofta tala om vad som är en viss tidsperiods sinnesstämning, att något var normalt i en historisk periods tänkande och därmed inte så konstigt egentligen. Iallfall inte just då.
Men detta är något mycket intressant egentligen, varför är vi människor ständigt så naiva att vi lever i föreställningen att våran tid skulle skilja sig från någon tidigare period? För med facit i hand så kan man faktiskt tydligt se att historian FAKTISKT har för vana att upprepa sig. Det vill säga att en period av fred kommer följas utav krig, En peroid av vänsterpolitik kommer följas av höger inriktad politik, svält av överflöd, högkonjunktur och deprission.
Det är bara avstånden i tid som varierar från ett geografiskt område till ett annat.
Men se bara på Europa i början utav 1900-talet. Freden hade fått regera mer eller mindre på kontinenten under en längre tid och den nya generationen var uppvuxna med nya tankar och bilder utav en verklihet som egentligen inte exicterade.
I deras värld så hade tidens vindar skapat illusionen utav kriget som något person-utveckland, en möjlighet för heroism och patriotiska intressen. Man hadde längtat efter krig och glädjen var stor i de Europeiska storstäderna när arméerna skulle marschera iväg till slagfälten för att stolt hävda moderlandets styrka.
Ett citat:
"Uppvuxna i en tidsålder av trygghet, kände vi alla längtan efter det ovanliga, efter den stora faran. Då grep oss kriget som ett rus. I ett regn av blommor marscherade vi ut, i en berusande stämning av rosor och blod. Kriget skulle skänka oss det stora, det starka, det högtidliga... Ack, bara inte stanna hemma, till varje pris få följa med." (Ernst Jünger, "In Stahlgewittern", Berlin 1920).

Det var alltså en totalt snedvriden bild som människan skapat sig, man hadde förvandlat krigets fasa till något positivt.
Och jag vill höja ett varnande finger till oss idag.
Vi får inte göra samma misstag, misstaget där vi inte nödvändigtvis ser krig eller andra negativiteter som något gott. Snarare misstaget där vi missbedömmer risker, faror och överhängande hot.
Neutrala Sverige är inte lika säkert och tryggt som vi tror kanske.
Efter fred kommer krig... frågan är bara när. Vi bör ej driva runt i rädsla för detta men vi bör göra det vi kan för att i största mån som möjligt förebygga och motverka detta så att vi kan fortsätta leva i en tid av fred många generationer framöver.
Kanske kan det vara så att ett totalt nedrustande av vårat försvar blir en direkt invit till fientliga nationer att bara kliva in och ta över vårat land? 

Blodig fakta

Vår Historia är kantad med lik...
Det är ett faktum som klart framkommer när man studerar sammhällens förändringar och omvälvande revolutioner.
Historier som normalt ses som stora framsteg i vår utveckling mot ett godare och mera jämställt samhälle har som vana att kräva människoliv i mångfalld.
 Segraren skriver historien och i de fall där segraren skriver så har slakten av medmänniskor nedtonats och man pekar istället på de viktiga och underbara förändringar för folkets liv som dessa händelser lätt till. När förloraren istället har begått hemska (men ofta likvärdiga) handlingar så är det dessa brutaliteter som man pekar på för att skapa fienden till ett mytomspunnet monster.
I Sverige har vi exemplet med "Kung Kristian Tyrann" (som för övrigt kallas Kung Kristian den Gode i Danmark). När han såg till att avrätta sina motståndare (ca 80 st till antalet) i en händelse känd som Stockholms blodbad år 1520 så har detta sedan av oss Svenskar setts som en hemsk handling och vi är tacksamma för den Store och gode Gustav Vasa som räddade vårat land från de gryma Danskarna. 
Sätter man det i Perspektiv mot en händelse som Den franska revolutionen så ser man interessanta saker. Det är ju självklart allmänt känt att många pliktade med livet under perioden 1791-1796, men man brukar oftast tala om den stora seger som detta var för demokrati och frihet. Störtandet av det feodala systemet och ord som "frihet, jämlikhet och broderskap" är ting som vi tänker på och då är det väll inte mer en rätt att den korrupta borguiosen fick betala för sina synder med blod. 
Men ta och se på antalet människoliv som släcktes. man uppskattar att 3000-4000 personer av adel och prästerskap (samt en hel del borgare som misstänkts för kontrarevolution) gillijoutinerades i Paris under "skräckväldet". 
Och alla dessa Krig som vi människor fört. Amerikanska revolutionen ledde till krig mellan England och USA, samt inbördeskriget mellan nord och sydstaterna som startade pga meningsskillnader. Bara i inbördeskriget mördades 500 000 amerikaner. 
Detta sker över hela våran jord varje dag. Människor dödar varandra i hopp om en bättre framtid.
Jag tror snarare att den bästa framtiden uppnås när dödandet upphör.... men det kommer aldrig att ske.  

Soligt väder, soliga tankar!

Hur kommer det sig egentligen att man blir på så bra humör när solen skiner och inga måln synes?
Varför är våran sinnesstämmning så känslig för väder?
Det är klart att det är härligt och skönt med sol och varmt men livet är ju underbart på många sätt även om det regnar.
Det gäller att söka det goda och positiva i varje stund!
Carpe diem

Min identitet

Om en människa frågar mig om vem jag är så är nog det vanligaste att jag svarar med min ålder och vad mitt yrke är samt möjligen var jag bor och vilken plats som är min födelseort. Men alla dessa fakta är just enbart det, fakta. Det säger inget om mig, vem jag är innerst inne och hur mina tankar ser ut. Ett annat sätt som jag kan försöka förklara mig själv på är genom att dra upp mina egenskaper som människa, att jag är ärlig, omtänksam, social, ambitiös, godhjärtad och glad. Men alla dessa egenskaper är nog inte egentligen en del av min identitet eftersom det är ting som kan ändras genom årens gång, eller bara tillfälligt. Jag är ju inte alltid glad utan någon dag kanske jag är ledsen, i en annan situation kanske jag är oärlig för att undvika en besvärlig situation.

Men jag tror att mina yttre attribut (som yrke, utseende och ålder) är en del av min identitet, men det är en relativt irrelevant del eftersom alla dessa ting är föränderliga. Yrken byts och utseendet ändras i takt med åldern som alltid är i en konstant ökning. Även mina egenskaper är en del av min identitet och är enligt mig en viktigare del en de yttre attributen. Men dessa egenskaper är trotts allt även dessa något föränderligt som har utvecklats genom åren efter att jag fått nya erfarenheter och upplevelser samt trauman. Faktum kvarstår ju att jag fortfarande är mig själv och alltid har varit det även om den människa jag varit genom åren alltid sett olika ut om man ser på den i olika tider. Så därför tror jag att det finns något mer en detta som bildar min identitet. Jag skulle vilja påstå att ens identitet är summan av de erfarenheter man haft och den uppfostran man fått.

Men det är ändå inte ett helt tillfredsställande svar eftersom syskon i en familj kan ha nästan identiska erfarenheter och samma uppfostran och kan ändå skilja sig stort från varandra. Därför bör inte heller identiteten ligga i enbart yttre attribut, erfarenheter, uppfostran eller egenskaper eller ens biologiskt i DNA eftersom tvillingar har i stort sätt identisk DNA kod men ändå skilda identiteter. Påståendet att identiteten ligger i minnet är delvis vettigt men samtidigt inte fullständigt. Man skulle i sådana fall behöva anta att en person med amnesi, alzeimers eller annan form av minnes relaterad sjukdom inte skulle ha någon identitet. Man jag skulle vilja påstå att jag efter egna erfarenheter av anhöriga med minnesförlust kan hävda att personer utan minne fortfarande har en identitet.

Kanske är det så att det finns någonting inom oss som inte är bundet till det världsliga (därmed vårat minne,vår kropp eller våra erfarenheter). Kanske är det detta som man brukar kalla för själen, något som saknar en fysisk kropp och som är unikt inom varje människa. Det tror i alla fall jag. Även om man klonar mig och ställer min klon bredvid mig så kommer vi ha två skilda identiteter om än väldigt lika vid första anblicken.

Alltså tror jag att min identitet består av summan av allt det världsliga och det själsliga som är jag. Identiteten är inte något oföränderligt, den kan formas om och se olika ut, endast själen är konstant. Men även om min identitet alltid ser olika ut så har den alltid en gemensam nämnare och är därför alltid jag.


Manligt och kvinnligt?...

...Fånigt!
Såg nyss på "efter 10" med Malou och där behandlade dom frågan om det finns något som är manligt och kvinnligt och vad det isåfall är.
 Vilket otroligt fjanteri om du frågar mig. Det är väll en självklarhet att det finns något som kan defineras som manligt och något annat som defineras som kvinnligt!? De som påstår motsatsen har bara en snedvriden bild i genusfrågan och är helt ute och cyklar. Om man som feminist förnekar detta så måste det vara av den anledningen att man antingen känner att skillnaderna är ett hot som riskerar riva broar eller så är man rädd för skillnaderna helt enkelt.
 Men skillnaderna behöver inte vara farliga, det handlar ju bara om naturliga fenomen. Vad jag talar om är tex biologiska skillnader. Eller förnekar du att det finns manliga och kvinnliga biologiska skillnader? Som att män producerar hormonet testosteron och kvinnor östrogen. Eller att en manlig kropp är annorlunda en en kvinnlig. Och dessa hormonella skillnader leder ju också till att vi agerar olika i olika situationer, testorsteron gör männen mer aggresiva av sin natur medans kvinnorna är mer defensiva och eftertänksamma. Det är ju ingen slump att unga män (som producerar mera testosteron) är överrepresenterade i vägverkets olyksstatistik.
 Man kan inte försöka motbevisa detta genom att peka på kvinnor som försöker kopiera ett manligt beteende eller män som strävar efter att bli kvinnor, dessa är bara undantag som bevisar regeln. Genom att ens peka på detta så bevisar man ju att det finns ett manligt och ett kvinnligt beteende.

När någon försöker påstå skillnaden så handlar det enbart om att försöka vara politiskt korrekt, men sanningen är ju den att det inte är något fel på att vara man eller kvinna. våga vara den du är!

Händelsernas höst

Mycket har hänt de senaste sex månaderna, både gott och ont. Men jag ska dra lite av de positiva punkterna.
+Jag har rest till USA och breddat min kulturella bildning
+Jag har haft äran att leda bröllopsmiddagen tillsammans med min festmö under två av mina bästa vänners bröloppsdag. 
+Jag har upplevt friheten i de svenska fjällen med min bästa vän.
+Jag har börjat jakten på en dröm om att bli polis med framgång
+Jag har lyckats ta B-körkortet
+Jag har haft glädjen att lära känna nya människor och vunnit nya vänner. 

Allt som allt så kan man sammanfatta det som en ytterst händelserik höst med många milstolpar, och jag känner mig starkare en förr, mognare och klokare, men också sargad och ärrad. 
Det är sådant livet är, man vinner ärfarenheter och i utbyte förlorar man något (tex kärlek, trygghet, lycka, smärta, sorg) som en sorts betalning.
Nu ska jag flytta hemifrån vilket blir ännu ett steg i den personliga utvecklingen, men med guds hjälp kan jag hoppas att det inte behöver vara en lika radikal vår!


Tid, en bristvara?

Tid är pengar.....

....Så
brukar det heta. Vad innebär det egentligen? Att det är tid man kunde använt för att tjäna in mera pengar? Eller att det faktiskt kostar att leva? Eller är det bara så att vi syftar på att tiden är lika värdefull som pengar?
Där måste jag protestera!
Tid är mera värd en pengar, långt mer! sammtidigt är den inte värd ett smack, inte ett rött öre.
Jag ska förklara mig, ha tålamod.
Först gäller det ju att sätta fingret på vad pengar är.. pengar är det vi tjänar när vi arbetar. Man kan också stjäla det av andra som har arbetat eller så ärver man det av någon släkting som arbetade för att dra in sina pengar. Rent matriellt så är ju pengar inget annat än ganska slitna äckliga lappar av bommul eller syntetmaterial med tryck på eller slantar gjutna i de lättaste billigaste metallerna. De största summorna pengar vi har förvarar vi på banken i form av digitala koder, elektriska laddningar i bankens centralservrar.
Rent teoretiskt borde inte pengar vara någonting men ändå är det dom som styr våran värld.
att jämföra det med pengar är egentligen skrattretande på ett vis. människan har existerat under lång tid och överlevt utan pengar, vi klarar oss utan dem trotts allt! Men tiden har alltid funnits där, den har hängt på oss som ett ok, en tung börda som ingen kan lyfta, en skugga över våra liv som alltid finns där utan att vi kan göra något åt det. Tiden är vår förbannelse.

Jag tror det är så, tiden har nog sällan gjort en människa lycklig eftersom vi ständigt sätter oss själva i perspektiv mot tiden. Hur ofta tänker inte du "Jag önskar att jag kunde åka fram 3 år i tiden så jag är klar med min utbildning" eller "Det är hårt nu men efter regn kommer solsken". Ibland tänker man " ja nu är allt härligt, men om en vecka är semestern slut och då börjar allvaret" eller "Han/hon kanske älskar mig nu men tänk om det mot all förmodan tar slut en dag?". Man hör ofta gamla människor beklaga sig över att det var bättre för i deras ungdom och ungdommar längtar till att växa upp och slutligen njuta av lugnet under pensionsåren. Och alla människor har nog någongång tänkt på sin egen ofrånkommliga död och känt ångesten krypa under huden, för vi vet alla att en sak är säker och det är att vi ska dö en dag.
Tiden är alltså våran fiende. Men jag tror inte det är den hela sanningen, för i grunden så är tiden ingenting. Den är luft, ett påhitt, resultatet av människans egen uppfinningsrikedom.
Vi har själva skapat tiden för att kunna skapa en linje, en historia och en riktmall som vi kan följa. Tack vare tiden vet vi när vi bör gå upp om dagen, med vilken frekvens vi bör betala våra räkningar, ta vår semester och fira våra högtider. Det är därför som tiden också sätter press på oss, den skapar ett tvångssystem. Man känner sig bunden till att lyda tiden, följa normen och passa klockslagen.

Försök tänka bortom tiden. Tänk på vår planet och vårt solsystem, tänk på hur det är i förhållande till resten av universum samt i den stad och det rum du sitter i nu. Allt sker samtidigt men du kan ju ändå inte se det som sker på andra sidan gallaxen för det tar tusentals ljusår innan det kan ses härifrån! När man tänker så blir plötsligt tiden mera diffus och otydlig en när du sitter och kollar på din klocka. tänk om någon sitter på en planet i ett solsystem långt bort och kikar på dig med ett teleskop och ser den dagen du föddes. För honom är det nu som det sker sammtidigt som du läser detta.

När jag tänker på det viset så känner jag av det självklara, att tiden är skapad av människan och att det finns något större som står utanför tid och rum. Sanningen är att allting i universum existerar sammtidigt i samma rymd och har en koppling till varandra. Känn dig därför inte för bunden av tiden utan försök njuta av det som sker i din tillvaro just där du är. Gör tiden till din vän och allierade istället för att försöka bekämpa den, för det är en strid som vi alla är dömda att slutligen förlora...

Boston Tea Party

Satt och kollade på avsnittet av Boston Tea Party igår...
Funderade föresten på om folk som kollar på programmet är medvetna om vad namnet kommer ifrån?
Detta går att läsa på wikipedia:

Tebjudningen i Boston (på engelska: the Boston Tea Party) var den händelse som anses ha varit den utlösande faktorn för den amerikanska revolutionen. Det var från början en protest mot skatten på te.

gårdagens avsnitt handlade om Religioner och sekter. (det mera korrekta namnet på sekt är religiös minoritet, det är ju faktiskt det en sekt är egentligen). Det var ett väldigt roligt program och Filip och Fredrik är ju klart underhållande. Men ibland blir jag besviken på deras expertpanel.
Ett exempel var när Historikern Bengt Liljegren säger att Bibeln inte är tillförlitlig som historiskt material eftersom den är partisk... Men vaddå säger jag då? Alla historiska fakta kan ju då anklagas som partiska. Som känt så säger man ju att det är segraren som skriver historian. På det viset så är ju alla historiska urkunder förvrängda. Men det som kvarstår är att nya testamentets böcker och brev är de som har mest tidiga och närliggande fragment och skrifter av alla antika källor. 
Problemet ligger då i de historiker och vetenskapsmän som granskar dem. När en ateist granskar bibliska skrifter så sker det ytterst partiskt. Som bevis på det vill jag lyfta fram att det som står nedskrivet om Alexander den store i hans biografi är allmänt  erkänt av de flesta även fast den nedtecknades 500 år efter hans död. De senaste forskningsresultaten på evangelierna visar att det kan vara så att Lukasevangeliet troligen skrivits mellan 15-25 år efter Jesu död, vilket är ett nästan unikt kort avstånd i dessa sammanhang. Alldeles för kort för att förfalskning och legendbildning ska ha kunnat uppkomma, för ta i aktning att de flesta av ögonvittnena och deras anhöriga ennu var i livet.

Men det faktum kvarstår att Boston Tea Partys "superfemma" är klart ateistisk och den åsikt som de för ut till tittarna är klart färgad av deras åsikter. Skulle det inte vara mer intressant att få ut lite åsikter som bryter mot samhället och majoritetens normer (dock åsikter med goda vetenskapliga grunder, inte "God hates fags")? Det minsta man kan begära är iallfall att det blir en neutral och objektiv bild som framförs. Därför måste jag få säga att jag inte har så mycket att säga om Fysikern Patrik Nordqvist, han är enligt mig seriös och objektiv, men med glimten i ögat. Han för fram fakta och sen får tittaren själv ta ställning till den. Som när han sa att Noas ark bör ha varit 200 meter bred och 1 km lång med 3 våningar (och lite extra hög där girafferna stod), då har han gett faktan sen får man själv avgöra om det känns troligt.

Tidigare i höst så höll Peter Åkerbäck (Lektor från Sthlm's Universitet och Sveriges främsta expert på religösa minoriteter) föreläsning för min klass och talade om Olika religösa grupper och då främst de minorieter som är representerade i vår del av världen. Det bästa med det var att han var helt totallt objektiv och inte det minnsta nedlåtande mot någon grupp utan han förklarade det att dessa människor är som du och jag men dom anser bara sig ha ett annat svar på sina livsfrågor, ett svar som enligt dom är sanningen. Och det faktum som inte alls framlyftes igår på BTP när de talade om sekter, just det att den absoluta majoriteten av dessa grupper inte alls är destruktiva och manupilativa utan det handlar om ett fragment av en procent. Resten är harmlösa. Sanningen är den att det endast finns ca 2-3 stycken dokumenterade fall av kollektivt självmord av åtskilldiga miljoner sekter som funnits och finns i världen. Så det skulle vara mera korrekt att påstå att alla skjuter ihjäl sina skolkamrater i skolan.

Min uppmaning till alla är att vara källkritiska till allt och alltid ta på objektiva glasögonen. Det försöker faktiskt jag göra.


Hårda bud

Mycket som ska göras nu i livet. Mycket prov och arbeten att göra och tungt för lagen i innebandyn.
Dessutom är det juletid med alla krav om det innebär.
 Men värst av allt är ju detta  mörker. Mörkret gör folk lata och depprimerade. Vi vet ju att det blir mörkt vid 3 såhär års men ändå så blir man överraskad.
Kanske ska man försöka välkommna mörkret? Det kan ju vara lite mysigt ellerhur?

Snö

Snö är något underbart men samtidigt fruktansvärt.
Jag älskar snön för den lyser upp tillvaron och den håller en skärpt och ajour. När man fryser så är man mer fokuserad och när det är halt så passar man sina steg noggrant. Dessutom är snön vacker och fridfull, den påminner om ens barndoms idylliska tillvaro. Den är ett minne av en tid utan bekymmer och utan ångest och smärta.
 Men på samma sätt är snön ond eftersom den orsakar olyckor och blöta kläder, den måste skottas och den mular folk. Men framför allt så får den en att minnas att livet inte är lika mysigt och problemfritt längre...

Seriöst?

Jag tror att vi ofta gör en höna av en fjäder här i Sverige.
Vi tar ett problem och blåser upp det i enorma proportioner hela tiden. Ta bara finanskrisen som ett exempel. Det börjar diskuteras om inflation och sjunkande valutakurser och dåliga raporter från stora banker och bolag. Vad händer då? Jo alla får panik och rusar till bankerna för att rädda hull och hår.
Jag tror att vi ofta gör problemen större en vad de är. Och när allt kommer omkring så kan man ju fundera på vad det egentligen innebär med lågkunjunktur ett tag.. jo att mina sparade pengar tillfälligt är mindre värda. Men jag överlever ju! Tänk på detta, kan du påstå att din livskvaliteé har sjunkit avsevärt sedan det började spekuleras om kriser? Har den ens sjunkit något?
Vi är så bortskämda med all lyx så när vi får lägga till ett par hundringar på vårat överflöd så börjar vi drömma mardrömmar. Den dagen man står där utan pengar och bidrag och hem och kläder så skulle man göra vad som hällst för att ha det som förut.

Vad är störst?

Jag läser för tillfället en bok av Paulo Coelho som heter Pilgrimsresan.
I den boken så tar han upp grekiskans tre olika namn för kärlek som är Eros, Filos och Agape.
Eros står för kärleken mellan en man och en kvinna, det som drar 2 personer mot varandra och Eros (observera kopplingen till ordet erotik) kan vara både positivt och negativt då det kan orsaka både glädje och smärta.
Filos är en djupare kärlek som ofta tar form i vänskap. Filos är ofta det naturliga steget från Eros i ett förhållande då den första intensiteten byts ut mot en djupare vänskap istället. så skrev Paulo Coelho och kanske är det så? Det är ett steg som alla tar.
Agape är sedan den rena formen av kärlek, den fullkomliga där all lycka och kraft finns.
Agape kan helt sluka upp en människa och bli det enda man ser.