Manligt och kvinnligt?...
Såg nyss på "efter 10" med Malou och där behandlade dom frågan om det finns något som är manligt och kvinnligt och vad det isåfall är.
Vilket otroligt fjanteri om du frågar mig. Det är väll en självklarhet att det finns något som kan defineras som manligt och något annat som defineras som kvinnligt!? De som påstår motsatsen har bara en snedvriden bild i genusfrågan och är helt ute och cyklar. Om man som feminist förnekar detta så måste det vara av den anledningen att man antingen känner att skillnaderna är ett hot som riskerar riva broar eller så är man rädd för skillnaderna helt enkelt.
Men skillnaderna behöver inte vara farliga, det handlar ju bara om naturliga fenomen. Vad jag talar om är tex biologiska skillnader. Eller förnekar du att det finns manliga och kvinnliga biologiska skillnader? Som att män producerar hormonet testosteron och kvinnor östrogen. Eller att en manlig kropp är annorlunda en en kvinnlig. Och dessa hormonella skillnader leder ju också till att vi agerar olika i olika situationer, testorsteron gör männen mer aggresiva av sin natur medans kvinnorna är mer defensiva och eftertänksamma. Det är ju ingen slump att unga män (som producerar mera testosteron) är överrepresenterade i vägverkets olyksstatistik.
Man kan inte försöka motbevisa detta genom att peka på kvinnor som försöker kopiera ett manligt beteende eller män som strävar efter att bli kvinnor, dessa är bara undantag som bevisar regeln. Genom att ens peka på detta så bevisar man ju att det finns ett manligt och ett kvinnligt beteende.
När någon försöker påstå skillnaden så handlar det enbart om att försöka vara politiskt korrekt, men sanningen är ju den att det inte är något fel på att vara man eller kvinna. våga vara den du är!
Händelsernas höst
Mycket har hänt de senaste sex månaderna, både gott och ont. Men jag ska dra lite av de positiva punkterna.
+Jag har rest till USA och breddat min kulturella bildning
+Jag har haft äran att leda bröllopsmiddagen tillsammans med min festmö under två av mina bästa vänners bröloppsdag.
+Jag har upplevt friheten i de svenska fjällen med min bästa vän.
+Jag har börjat jakten på en dröm om att bli polis med framgång
+Jag har lyckats ta B-körkortet
+Jag har haft glädjen att lära känna nya människor och vunnit nya vänner.
Allt som allt så kan man sammanfatta det som en ytterst händelserik höst med många milstolpar, och jag känner mig starkare en förr, mognare och klokare, men också sargad och ärrad.
Det är sådant livet är, man vinner ärfarenheter och i utbyte förlorar man något (tex kärlek, trygghet, lycka, smärta, sorg) som en sorts betalning.
Nu ska jag flytta hemifrån vilket blir ännu ett steg i den personliga utvecklingen, men med guds hjälp kan jag hoppas att det inte behöver vara en lika radikal vår!
Tid, en bristvara?
....Så brukar det heta. Vad innebär det egentligen? Att det är tid man kunde använt för att tjäna in mera pengar? Eller att det faktiskt kostar att leva? Eller är det bara så att vi syftar på att tiden är lika värdefull som pengar?
Där måste jag protestera!
Tid är mera värd en pengar, långt mer! sammtidigt är den inte värd ett smack, inte ett rött öre.
Jag ska förklara mig, ha tålamod.
Först gäller det ju att sätta fingret på vad pengar är.. pengar är det vi tjänar när vi arbetar. Man kan också stjäla det av andra som har arbetat eller så ärver man det av någon släkting som arbetade för att dra in sina pengar. Rent matriellt så är ju pengar inget annat än ganska slitna äckliga lappar av bommul eller syntetmaterial med tryck på eller slantar gjutna i de lättaste billigaste metallerna. De största summorna pengar vi har förvarar vi på banken i form av digitala koder, elektriska laddningar i bankens centralservrar.
Rent teoretiskt borde inte pengar vara någonting men ändå är det dom som styr våran värld.
att jämföra det med pengar är egentligen skrattretande på ett vis. människan har existerat under lång tid och överlevt utan pengar, vi klarar oss utan dem trotts allt! Men tiden har alltid funnits där, den har hängt på oss som ett ok, en tung börda som ingen kan lyfta, en skugga över våra liv som alltid finns där utan att vi kan göra något åt det. Tiden är vår förbannelse.
Jag tror det är så, tiden har nog sällan gjort en människa lycklig eftersom vi ständigt sätter oss själva i perspektiv mot tiden. Hur ofta tänker inte du "Jag önskar att jag kunde åka fram 3 år i tiden så jag är klar med min utbildning" eller "Det är hårt nu men efter regn kommer solsken". Ibland tänker man " ja nu är allt härligt, men om en vecka är semestern slut och då börjar allvaret" eller "Han/hon kanske älskar mig nu men tänk om det mot all förmodan tar slut en dag?". Man hör ofta gamla människor beklaga sig över att det var bättre för i deras ungdom och ungdommar längtar till att växa upp och slutligen njuta av lugnet under pensionsåren. Och alla människor har nog någongång tänkt på sin egen ofrånkommliga död och känt ångesten krypa under huden, för vi vet alla att en sak är säker och det är att vi ska dö en dag.
Tiden är alltså våran fiende. Men jag tror inte det är den hela sanningen, för i grunden så är tiden ingenting. Den är luft, ett påhitt, resultatet av människans egen uppfinningsrikedom.
Vi har själva skapat tiden för att kunna skapa en linje, en historia och en riktmall som vi kan följa. Tack vare tiden vet vi när vi bör gå upp om dagen, med vilken frekvens vi bör betala våra räkningar, ta vår semester och fira våra högtider. Det är därför som tiden också sätter press på oss, den skapar ett tvångssystem. Man känner sig bunden till att lyda tiden, följa normen och passa klockslagen.
Försök tänka bortom tiden. Tänk på vår planet och vårt solsystem, tänk på hur det är i förhållande till resten av universum samt i den stad och det rum du sitter i nu. Allt sker samtidigt men du kan ju ändå inte se det som sker på andra sidan gallaxen för det tar tusentals ljusår innan det kan ses härifrån! När man tänker så blir plötsligt tiden mera diffus och otydlig en när du sitter och kollar på din klocka. tänk om någon sitter på en planet i ett solsystem långt bort och kikar på dig med ett teleskop och ser den dagen du föddes. För honom är det nu som det sker sammtidigt som du läser detta.
När jag tänker på det viset så känner jag av det självklara, att tiden är skapad av människan och att det finns något större som står utanför tid och rum. Sanningen är att allting i universum existerar sammtidigt i samma rymd och har en koppling till varandra. Känn dig därför inte för bunden av tiden utan försök njuta av det som sker i din tillvaro just där du är. Gör tiden till din vän och allierade istället för att försöka bekämpa den, för det är en strid som vi alla är dömda att slutligen förlora...