Bristande logik?

Jag har svårt att förstå varför inte alla ser världen på samma sätt som jag ibland.
Det kanske är trångsynt att inte kunna sätta sig in i att andra inte tänker på samma sätt eller att logik kanske kan se annorlunda ut.
Men i min värld så är det otroligt logiskt att det finns en tanke bakom livet och en skapare till vår värld.
Det blir bara klarare för mig ju mer jag forskar och lär mig om biologi och naturvetenskap i stort. För mig så bokstavligt talat skriker minsta byggsten från quark till atom och uppåt om en design och en bakomliggande tanke.
Testa att bara läsa om människokroppen en stund. Lär om hur cellerna fungerar och hur hjärnan kommunicerar med övriga kroppen och hur en nervcell är uppbyggt. Läs om hur ögats olika delar arbetar och hur maten spjälkas av enzymer i från kroppens olika organ. När man får denna bild samlad framför sig så har man målat upp ett fullkomligt otroligt och facinerande maskineri. Ingenting som vi människor kan skapa kommer nära denna genialitet!
Allting känns så fruktansvärt genomtänkt. Jag kan hålla med om att vissa saker känns kanske onödiga, som att det ska göra ont att föda barn eller att vi är känsliga mot olika ämnen osv.. men kom inte och säg att det inte är avancerat över din förmåga att se hur detta utvecklats.
För mig krävs en ENORM mängd tro för att jag ska kunna acceptera att vi har från grunden genom evolution utvecklats till de människor vi är idag. Även om man tar hänsyn till all tid i världen så känns det fruktansvärt osannolikt. Jag har svårt att köpa att vi genom naturligt urval och några miljoner år skall ha utvecklats från ett lägre stående däggdjur till den intelligenta och avancerade varelse vi är idag.
Evolution kan jag definitivt köpa.. men enbart i liten skala (sk. mikroevolution).
Det jag vill göra när jag får lära mig om fysiologi och avancerade symbiotiska system i naturen är att bara tacka Herren för att han givit mig dessa tecken på hans existens.
"Se Gud i naturen"

Striden fortsätter..

Som jag skrev i ett inlägg tidigare denna höst så bestämde jag mig för ungefär ett år sedan att tiden var inne att kämpa för att fullborda mina drömmar, jag skulle göra mitt bästa för att nå målet och bli polis.
Redan innan jag inlätt detta arbete så visste jag att vägen var tuff och skulle kunna komma att bli utdragen, chanserna var till och med dåliga och det var större sannolikhet att jag skulle misslyckas en lyckas oavsätt om jag gav allt eller ej.

Nu har ett år gått och jag ser tillbaka på det gångna året med stolthet över vad jag har uträttat.

* Tagit B-körkortet
* Fullföljt gymnasistudier på Komvux (Erhållet slutbetyg, med goda betyg dessutom)
* Skrivit Högskoleprovet med gott resultat (1.4)
* Påbörjat rekryteringsprocessen till Polishögskolan (godkänt simprov, svenskaprov, myndighetssamtal)

Jag är väldigt glad över allt detta, det har varit vikitigt för mig som människa också att kunna bevisa att jag är duktig och har minst samma möjligheter som alla andra.

Nu ska jag snart göra polisens fystester och dessa består utav coopers test (2 km på 9.30 min), Harres test (på 15 sec) och tungt lyft (77 kg 15 meter).
Därför har jag legat i hårdträning i nu snart 5 månader och detta har självfallet givit resultat. Om jag inte är sjuk eller skadad när testet ska göras så bör resultatet bli på topp.
För att få skryta lite så kan jag nämna några av mina senaste resultat på olika fys-områden.
* Vikter: 95 kg bänkpress
* Vikter: 245 kg Benpress
* Löpning: 2 km (7.47 min)
* Löpning: 10 km (47.02 min)

Skulle jag komma in på polisutbildningen redan nu vid första ansökningen så är detta inget mindre en ett mirakel och jag tar ej äran åt mig själv, det är enbart genom Guds hjälp som jag kan lyckas bli en utav 380 på ett urval utav över 7000 ansökande.
Men lite måste jag få glädjas åt det jag lyckats med nu när jag lagt ner så fruktansvärt mycket arbete.
Håll gärna tummarna för att det ska lyckas hela vägen!