Natt-spöken
Visst har du varit med om drömmar som känns precis som om de var värklighet?
Det kan då vara sjukt skönt att vakna upp och inse att det inte var på riktigt, puuh jag duckade en kula och det var skönt.
Det kan vara att man drömmer om en obehaglig situation på jobbet när dina kollegor plötsligt börjar titta snett på dig över kaffekoppen på fika rasten och sedan ingår en pakt för att utesluta dig från arbetsplatsen, men det kan också vara något hämskare som att en familjemedlem dör eller du fastnar på en öde ö långt långt borta. Dessa är ju alla mer eller mindre obehagliga scenarion, och när du vaknar så är du nog ganska lättad över att allt bara var en dröm.
Men har du någonsin varit med om motsatsen? Det har nog alla också, alltså att man drömmer om något fantastiskt härligt men sen vaknar man och upptäcker att värkligheten är så mycket tristare och olyckligare. Det är sällan en upplyftande känsla.
Jag plågas lite nu av drömmar som i sig är väldigt bra men när jag väl stiger upp ur dvalan och in i värkligheten så fylls jag av ångest och smärta eftersom det bara var en dröm, ett tankespöke. Det är som om mitt undermedvetna vill säga mig att "haha, du trodde att det var så enkelt va? nej du, dig ska jag plåga lite till minsann".
Av hela denhär upplevelsen så har jag kommit fram till en sak iallfall och det är att någon/något gillar att tortera mig, det kan vara Gud, John Blund eller mitt eget undermedvetna. Jag väljer att tro på det sisstnämda.
Slutsatsen då? Jo, jag har uppenbarligen en masochist i mitt inre. Kanske borde jag bli Fakir?
Det kan då vara sjukt skönt att vakna upp och inse att det inte var på riktigt, puuh jag duckade en kula och det var skönt.
Det kan vara att man drömmer om en obehaglig situation på jobbet när dina kollegor plötsligt börjar titta snett på dig över kaffekoppen på fika rasten och sedan ingår en pakt för att utesluta dig från arbetsplatsen, men det kan också vara något hämskare som att en familjemedlem dör eller du fastnar på en öde ö långt långt borta. Dessa är ju alla mer eller mindre obehagliga scenarion, och när du vaknar så är du nog ganska lättad över att allt bara var en dröm.
Men har du någonsin varit med om motsatsen? Det har nog alla också, alltså att man drömmer om något fantastiskt härligt men sen vaknar man och upptäcker att värkligheten är så mycket tristare och olyckligare. Det är sällan en upplyftande känsla.
Jag plågas lite nu av drömmar som i sig är väldigt bra men när jag väl stiger upp ur dvalan och in i värkligheten så fylls jag av ångest och smärta eftersom det bara var en dröm, ett tankespöke. Det är som om mitt undermedvetna vill säga mig att "haha, du trodde att det var så enkelt va? nej du, dig ska jag plåga lite till minsann".
Av hela denhär upplevelsen så har jag kommit fram till en sak iallfall och det är att någon/något gillar att tortera mig, det kan vara Gud, John Blund eller mitt eget undermedvetna. Jag väljer att tro på det sisstnämda.
Slutsatsen då? Jo, jag har uppenbarligen en masochist i mitt inre. Kanske borde jag bli Fakir?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Gud vill inte tortera dig! Han älskar dig! Glöm inte det. Du kommer alltid ha honom med dig, vad som än händer!
Trackback
