kamrat klonk

Nu i veckan är det en sak som jag har funderat på här när jag går runt omkring och ronderar.
Det finns en hiss i ett av objekten som jag åker i varje natt. Varje gång man trycker på knappen och hissdörren öppnas så lyser det i hissen, och när man kliver ut så lyser det fortfarande men sedan så försluts öppningen helt när dörren skjuter igen och man kan inte längre se om det lyser därinne eller inte. 
 Jag har filosoferat lite kring tanken om denna hiss är tänd ständigt eller om det kanske är så att den släcks när den stängt och inte ska åka nånstans?
  Jag kansek aldrig får reda på det, eller så får jag försöka lura systemet och stanna i hissen och se om det fungerar.

Tanken i huvudtaget är ju nära besläktad med tanken på att "om man lämnar ett rum och stänger dörren, vet man då säkert att världen fortsätter existera bakom dörren?"
Lite Matrix tjafs alltså.. 

Jag stod här om dagen och blickade ut över ett upplyst Stockholms stad i nattmörkret.
Det var nästan helt tyst här uppe på höjden, bortsätt från det avlägsna surrandet från ständigt hårt traffikerade motorvägar. 
 Medans jag observerade målnen som kom farande över mig i hög hastighet så slogs jag över dendär insikten man kommer till ibland, känslan av att världen är så stor och jag är så liten.
  Man ser stjärnor skymta fram mellan molnstackarna och man erinras om att det är miljontals ljusår dit, man vet också att bortom horisonten därborta väntar åtskildiga landskap, näst in till ett oändligt hav av åkrar, berg, vatten...
 
Sådana tankar brukar ofta kunna få en att känna sig liten och obetydlig, men det som kom till mig var istället tanken på att det finns en enorm och spännande värld där ute och det är upp till mig att resa ut och få en del av all denna historia, all kultur.
Bon voyage

I helgen så vart en av mina närmaste vänner överfallen av några mindre trevliga unga män.
Det är beklagligt nog att det finns människor som kan slå en sten i huvudet på en medmänniska utan något motiv annat en att man har bränt sinna sista hjärnceller redan,
att det dessutom råkar vara så att vi bor i ett sammhälle där allmänt folk inte har någon som helst civilkurage och aldrig vågar gripa in i en situation på grund av feghet det är rent förskräckligt.
Jag tycker att alla människor som inte vågar gripa in i en situation på något sätt borde få hållas amsvariga för skador som inträffar på offret.
man kan ju åtminståne vittna om det man sätt.
jag skäms över sverige ibland...