Storslagenhet
Jag stod här om dagen och blickade ut över ett upplyst Stockholms stad i nattmörkret.
Det var nästan helt tyst här uppe på höjden, bortsätt från det avlägsna surrandet från ständigt hårt traffikerade motorvägar.
Medans jag observerade målnen som kom farande över mig i hög hastighet så slogs jag över dendär insikten man kommer till ibland, känslan av att världen är så stor och jag är så liten.
Man ser stjärnor skymta fram mellan molnstackarna och man erinras om att det är miljontals ljusår dit, man vet också att bortom horisonten därborta väntar åtskildiga landskap, näst in till ett oändligt hav av åkrar, berg, vatten...
Sådana tankar brukar ofta kunna få en att känna sig liten och obetydlig, men det som kom till mig var istället tanken på att det finns en enorm och spännande värld där ute och det är upp till mig att resa ut och få en del av all denna historia, all kultur.
Bon voyage
Kommentarer
Trackback