kamrat klonk

När man är ett barn så är allting nytt för en, man får in ny information hela tiden och man suger åt sig som en svamp av allt.
                         Man lär sig alltså som bäst när man börjar i skolan och det är nog också i grundskolan som man gör mer dramatiska framsteg. Från att inte kunna nått så går man till ungefär allmänbildnings nivå och det är rätt mycket nu för tiden.
 Men det finns något som man inte har när man är så ung och det är perspektiv. Man kan inte se tillbaka eller jämföra med annat för man vet helt enkelt inte om något annat. Så även om man är mer tröglärd som äldre så kan man nog lättare analysera och dra parraleller mellan saker man hört om och saker man varit med om.
 Ett exempel är att jag på senare år insett att även om jag visste vad jag läste för något i skolan när jag var yngre och hade förståelse för hur man använde det så fick jag endå inte förståelsen för hela bilden.

Men nu så ser jag plötsligt det, det är så självklart! Det man lär sig i skolan är inte en massa olika ämnen utan egentligen är det bara ett ämne, kunskapen om livet.

                           Allt man läser om, (Geografi, språk, historia, religion, mattematik, kemi, biologi, hemkunskap, samhälle, fysik, osv) allt detta hänger så tydligt ihop. Man lär sig ju helt enkelt hur allt fungerar med vår planet och dess natur samt om hur vi människor fungerar. Jag visste ju det sedan innan också såklart men jag fick aldrig grepp om hur själcklart det faktiskt är. Alla ämnen nystas ju ihop med varandra och när man kan allt så har man också en bra förståelse för varför vi fungerar som vi gör och varför miljön runt oss beter sig som den gör.
 När man läser på högskola så fördjupar man sig oftast inom något av dessa områden, det kan vara inom ämnet samhälle (och geografi för den delen) när man tex vill läsa ekonomi eller inom biologi när man ska bli marinbiolog eller läkare. Kanske matematik om man ska bli civilingenjör eller hemkunskap och samhälle om man ska bli kock.

Nu har jag alltså förklarat det men de flesta kommer nog tänka "dööh.. tjena blixten". Allt jag kan säga till mitt försvar är att man kan förstå en sak utan att värkligen förstå den fullt ut och gör man det kan det endå vara svårt att förklara. Det blir som en "jaha upplevelse" och man känner att det hela blev precis mycket mera interesant!