Tidens vindar blåser...
Man brukar ofta tala om vad som är en viss tidsperiods sinnesstämning, att något var normalt i en historisk periods tänkande och därmed inte så konstigt egentligen. Iallfall inte just då.
Men detta är något mycket intressant egentligen, varför är vi människor ständigt så naiva att vi lever i föreställningen att våran tid skulle skilja sig från någon tidigare period? För med facit i hand så kan man faktiskt tydligt se att historian FAKTISKT har för vana att upprepa sig. Det vill säga att en period av fred kommer följas utav krig, En peroid av vänsterpolitik kommer följas av höger inriktad politik, svält av överflöd, högkonjunktur och deprission.
Det är bara avstånden i tid som varierar från ett geografiskt område till ett annat.
Men se bara på Europa i början utav 1900-talet. Freden hade fått regera mer eller mindre på kontinenten under en längre tid och den nya generationen var uppvuxna med nya tankar och bilder utav en verklihet som egentligen inte exicterade.
I deras värld så hade tidens vindar skapat illusionen utav kriget som något person-utveckland, en möjlighet för heroism och patriotiska intressen. Man hadde längtat efter krig och glädjen var stor i de Europeiska storstäderna när arméerna skulle marschera iväg till slagfälten för att stolt hävda moderlandets styrka.
Ett citat:
"Uppvuxna i en tidsålder av trygghet, kände vi alla längtan efter det ovanliga, efter den stora faran. Då grep oss kriget som ett rus. I ett regn av blommor marscherade vi ut, i en berusande stämning av rosor och blod. Kriget skulle skänka oss det stora, det starka, det högtidliga... Ack, bara inte stanna hemma, till varje pris få följa med." (Ernst Jünger, "In Stahlgewittern", Berlin 1920).
Det var alltså en totalt snedvriden bild som människan skapat sig, man hadde förvandlat krigets fasa till något positivt.
Och jag vill höja ett varnande finger till oss idag.
Vi får inte göra samma misstag, misstaget där vi inte nödvändigtvis ser krig eller andra negativiteter som något gott. Snarare misstaget där vi missbedömmer risker, faror och överhängande hot.
Neutrala Sverige är inte lika säkert och tryggt som vi tror kanske.
Efter fred kommer krig... frågan är bara när. Vi bör ej driva runt i rädsla för detta men vi bör göra det vi kan för att i största mån som möjligt förebygga och motverka detta så att vi kan fortsätta leva i en tid av fred många generationer framöver.
Kanske kan det vara så att ett totalt nedrustande av vårat försvar blir en direkt invit till fientliga nationer att bara kliva in och ta över vårat land?
Men detta är något mycket intressant egentligen, varför är vi människor ständigt så naiva att vi lever i föreställningen att våran tid skulle skilja sig från någon tidigare period? För med facit i hand så kan man faktiskt tydligt se att historian FAKTISKT har för vana att upprepa sig. Det vill säga att en period av fred kommer följas utav krig, En peroid av vänsterpolitik kommer följas av höger inriktad politik, svält av överflöd, högkonjunktur och deprission.
Det är bara avstånden i tid som varierar från ett geografiskt område till ett annat.
Men se bara på Europa i början utav 1900-talet. Freden hade fått regera mer eller mindre på kontinenten under en längre tid och den nya generationen var uppvuxna med nya tankar och bilder utav en verklihet som egentligen inte exicterade.
I deras värld så hade tidens vindar skapat illusionen utav kriget som något person-utveckland, en möjlighet för heroism och patriotiska intressen. Man hadde längtat efter krig och glädjen var stor i de Europeiska storstäderna när arméerna skulle marschera iväg till slagfälten för att stolt hävda moderlandets styrka.
Ett citat:
"Uppvuxna i en tidsålder av trygghet, kände vi alla längtan efter det ovanliga, efter den stora faran. Då grep oss kriget som ett rus. I ett regn av blommor marscherade vi ut, i en berusande stämning av rosor och blod. Kriget skulle skänka oss det stora, det starka, det högtidliga... Ack, bara inte stanna hemma, till varje pris få följa med." (Ernst Jünger, "In Stahlgewittern", Berlin 1920).
Det var alltså en totalt snedvriden bild som människan skapat sig, man hadde förvandlat krigets fasa till något positivt.
Och jag vill höja ett varnande finger till oss idag.
Vi får inte göra samma misstag, misstaget där vi inte nödvändigtvis ser krig eller andra negativiteter som något gott. Snarare misstaget där vi missbedömmer risker, faror och överhängande hot.
Neutrala Sverige är inte lika säkert och tryggt som vi tror kanske.
Efter fred kommer krig... frågan är bara när. Vi bör ej driva runt i rädsla för detta men vi bör göra det vi kan för att i största mån som möjligt förebygga och motverka detta så att vi kan fortsätta leva i en tid av fred många generationer framöver.
Kanske kan det vara så att ett totalt nedrustande av vårat försvar blir en direkt invit till fientliga nationer att bara kliva in och ta över vårat land?
Blodig fakta
Vår Historia är kantad med lik...
Det är ett faktum som klart framkommer när man studerar sammhällens förändringar och omvälvande revolutioner.
Historier som normalt ses som stora framsteg i vår utveckling mot ett godare och mera jämställt samhälle har som vana att kräva människoliv i mångfalld.
Segraren skriver historien och i de fall där segraren skriver så har slakten av medmänniskor nedtonats och man pekar istället på de viktiga och underbara förändringar för folkets liv som dessa händelser lätt till. När förloraren istället har begått hemska (men ofta likvärdiga) handlingar så är det dessa brutaliteter som man pekar på för att skapa fienden till ett mytomspunnet monster.
I Sverige har vi exemplet med "Kung Kristian Tyrann" (som för övrigt kallas Kung Kristian den Gode i Danmark). När han såg till att avrätta sina motståndare (ca 80 st till antalet) i en händelse känd som Stockholms blodbad år 1520 så har detta sedan av oss Svenskar setts som en hemsk handling och vi är tacksamma för den Store och gode Gustav Vasa som räddade vårat land från de gryma Danskarna.
Sätter man det i Perspektiv mot en händelse som Den franska revolutionen så ser man interessanta saker. Det är ju självklart allmänt känt att många pliktade med livet under perioden 1791-1796, men man brukar oftast tala om den stora seger som detta var för demokrati och frihet. Störtandet av det feodala systemet och ord som "frihet, jämlikhet och broderskap" är ting som vi tänker på och då är det väll inte mer en rätt att den korrupta borguiosen fick betala för sina synder med blod.
Men ta och se på antalet människoliv som släcktes. man uppskattar att 3000-4000 personer av adel och prästerskap (samt en hel del borgare som misstänkts för kontrarevolution) gillijoutinerades i Paris under "skräckväldet".
Och alla dessa Krig som vi människor fört. Amerikanska revolutionen ledde till krig mellan England och USA, samt inbördeskriget mellan nord och sydstaterna som startade pga meningsskillnader. Bara i inbördeskriget mördades 500 000 amerikaner.
Detta sker över hela våran jord varje dag. Människor dödar varandra i hopp om en bättre framtid.
Jag tror snarare att den bästa framtiden uppnås när dödandet upphör.... men det kommer aldrig att ske.
Det är ett faktum som klart framkommer när man studerar sammhällens förändringar och omvälvande revolutioner.
Historier som normalt ses som stora framsteg i vår utveckling mot ett godare och mera jämställt samhälle har som vana att kräva människoliv i mångfalld.
Segraren skriver historien och i de fall där segraren skriver så har slakten av medmänniskor nedtonats och man pekar istället på de viktiga och underbara förändringar för folkets liv som dessa händelser lätt till. När förloraren istället har begått hemska (men ofta likvärdiga) handlingar så är det dessa brutaliteter som man pekar på för att skapa fienden till ett mytomspunnet monster.
I Sverige har vi exemplet med "Kung Kristian Tyrann" (som för övrigt kallas Kung Kristian den Gode i Danmark). När han såg till att avrätta sina motståndare (ca 80 st till antalet) i en händelse känd som Stockholms blodbad år 1520 så har detta sedan av oss Svenskar setts som en hemsk handling och vi är tacksamma för den Store och gode Gustav Vasa som räddade vårat land från de gryma Danskarna.
Sätter man det i Perspektiv mot en händelse som Den franska revolutionen så ser man interessanta saker. Det är ju självklart allmänt känt att många pliktade med livet under perioden 1791-1796, men man brukar oftast tala om den stora seger som detta var för demokrati och frihet. Störtandet av det feodala systemet och ord som "frihet, jämlikhet och broderskap" är ting som vi tänker på och då är det väll inte mer en rätt att den korrupta borguiosen fick betala för sina synder med blod.
Men ta och se på antalet människoliv som släcktes. man uppskattar att 3000-4000 personer av adel och prästerskap (samt en hel del borgare som misstänkts för kontrarevolution) gillijoutinerades i Paris under "skräckväldet".
Och alla dessa Krig som vi människor fört. Amerikanska revolutionen ledde till krig mellan England och USA, samt inbördeskriget mellan nord och sydstaterna som startade pga meningsskillnader. Bara i inbördeskriget mördades 500 000 amerikaner.
Detta sker över hela våran jord varje dag. Människor dödar varandra i hopp om en bättre framtid.
Jag tror snarare att den bästa framtiden uppnås när dödandet upphör.... men det kommer aldrig att ske.
Soligt väder, soliga tankar!
Hur kommer det sig egentligen att man blir på så bra humör när solen skiner och inga måln synes?
Varför är våran sinnesstämmning så känslig för väder?
Det är klart att det är härligt och skönt med sol och varmt men livet är ju underbart på många sätt även om det regnar.
Det gäller att söka det goda och positiva i varje stund!
Carpe diem
Varför är våran sinnesstämmning så känslig för väder?
Det är klart att det är härligt och skönt med sol och varmt men livet är ju underbart på många sätt även om det regnar.
Det gäller att söka det goda och positiva i varje stund!
Carpe diem