Tidens vindar blåser...
Man brukar ofta tala om vad som är en viss tidsperiods sinnesstämning, att något var normalt i en historisk periods tänkande och därmed inte så konstigt egentligen. Iallfall inte just då.
Men detta är något mycket intressant egentligen, varför är vi människor ständigt så naiva att vi lever i föreställningen att våran tid skulle skilja sig från någon tidigare period? För med facit i hand så kan man faktiskt tydligt se att historian FAKTISKT har för vana att upprepa sig. Det vill säga att en period av fred kommer följas utav krig, En peroid av vänsterpolitik kommer följas av höger inriktad politik, svält av överflöd, högkonjunktur och deprission.
Det är bara avstånden i tid som varierar från ett geografiskt område till ett annat.
Men se bara på Europa i början utav 1900-talet. Freden hade fått regera mer eller mindre på kontinenten under en längre tid och den nya generationen var uppvuxna med nya tankar och bilder utav en verklihet som egentligen inte exicterade.
I deras värld så hade tidens vindar skapat illusionen utav kriget som något person-utveckland, en möjlighet för heroism och patriotiska intressen. Man hadde längtat efter krig och glädjen var stor i de Europeiska storstäderna när arméerna skulle marschera iväg till slagfälten för att stolt hävda moderlandets styrka.
Ett citat:
"Uppvuxna i en tidsålder av trygghet, kände vi alla längtan efter det ovanliga, efter den stora faran. Då grep oss kriget som ett rus. I ett regn av blommor marscherade vi ut, i en berusande stämning av rosor och blod. Kriget skulle skänka oss det stora, det starka, det högtidliga... Ack, bara inte stanna hemma, till varje pris få följa med." (Ernst Jünger, "In Stahlgewittern", Berlin 1920).
Det var alltså en totalt snedvriden bild som människan skapat sig, man hadde förvandlat krigets fasa till något positivt.
Och jag vill höja ett varnande finger till oss idag.
Vi får inte göra samma misstag, misstaget där vi inte nödvändigtvis ser krig eller andra negativiteter som något gott. Snarare misstaget där vi missbedömmer risker, faror och överhängande hot.
Neutrala Sverige är inte lika säkert och tryggt som vi tror kanske.
Efter fred kommer krig... frågan är bara när. Vi bör ej driva runt i rädsla för detta men vi bör göra det vi kan för att i största mån som möjligt förebygga och motverka detta så att vi kan fortsätta leva i en tid av fred många generationer framöver.
Kanske kan det vara så att ett totalt nedrustande av vårat försvar blir en direkt invit till fientliga nationer att bara kliva in och ta över vårat land?
Men detta är något mycket intressant egentligen, varför är vi människor ständigt så naiva att vi lever i föreställningen att våran tid skulle skilja sig från någon tidigare period? För med facit i hand så kan man faktiskt tydligt se att historian FAKTISKT har för vana att upprepa sig. Det vill säga att en period av fred kommer följas utav krig, En peroid av vänsterpolitik kommer följas av höger inriktad politik, svält av överflöd, högkonjunktur och deprission.
Det är bara avstånden i tid som varierar från ett geografiskt område till ett annat.
Men se bara på Europa i början utav 1900-talet. Freden hade fått regera mer eller mindre på kontinenten under en längre tid och den nya generationen var uppvuxna med nya tankar och bilder utav en verklihet som egentligen inte exicterade.
I deras värld så hade tidens vindar skapat illusionen utav kriget som något person-utveckland, en möjlighet för heroism och patriotiska intressen. Man hadde längtat efter krig och glädjen var stor i de Europeiska storstäderna när arméerna skulle marschera iväg till slagfälten för att stolt hävda moderlandets styrka.
Ett citat:
"Uppvuxna i en tidsålder av trygghet, kände vi alla längtan efter det ovanliga, efter den stora faran. Då grep oss kriget som ett rus. I ett regn av blommor marscherade vi ut, i en berusande stämning av rosor och blod. Kriget skulle skänka oss det stora, det starka, det högtidliga... Ack, bara inte stanna hemma, till varje pris få följa med." (Ernst Jünger, "In Stahlgewittern", Berlin 1920).
Det var alltså en totalt snedvriden bild som människan skapat sig, man hadde förvandlat krigets fasa till något positivt.
Och jag vill höja ett varnande finger till oss idag.
Vi får inte göra samma misstag, misstaget där vi inte nödvändigtvis ser krig eller andra negativiteter som något gott. Snarare misstaget där vi missbedömmer risker, faror och överhängande hot.
Neutrala Sverige är inte lika säkert och tryggt som vi tror kanske.
Efter fred kommer krig... frågan är bara när. Vi bör ej driva runt i rädsla för detta men vi bör göra det vi kan för att i största mån som möjligt förebygga och motverka detta så att vi kan fortsätta leva i en tid av fred många generationer framöver.
Kanske kan det vara så att ett totalt nedrustande av vårat försvar blir en direkt invit till fientliga nationer att bara kliva in och ta över vårat land?
Kommentarer
Trackback