kamrat klonk

Vilken färg har du?
Ofta när man pratar om politik så talar man om att man är Röd, Blå eller möjligtvis Grön. Men jag skulle vilja uttycka en åsikt här. Jag tror inte att det någonsin kan vara så enkelt, världen är inte bara blå, röd eller grön, lika lite som den inte bara är svart eller vit. De som säger att de är helt blå eller helt röda finns säkert men jag tror att åtminståne någon av deras åsikter står dom bara för eftersom det förväntas av dom och inte för att dom värkligen brinner för det.
Jag inte att det finns något parti som värkligen står för exakt samma saker som jag på alla plan och även om man skulle hitta något sådant parti så kan man ge sig på att som inte kommer att få styra i alla dessa frågor endå eftersom dom troligen kommer ingå i någon sorts partiallians med andra partier som driver igenom sina frågor.

Personligen så tror jag inte att man kan ha ett samhälle som är fungerande om det är helt blått eller helt rött. Desstå mer blått sammhället blir, desstå mer klasskillnader uppstår. Som nu när man tar 15 miljarder kronor av skattepengar och ger tillbaka till skattebetalarna, det blir liksom runt 200-300 kr som man får i fickan. Det e klart, nu kan ju jag gå på bio en gång och tanka bilen med 10 liter bensin, men i slutendan så kommer dessa 15 miljarder kronor att fattas i vissa områden av sammhället. Vilka kommer lida för det? Jo det blir troligen de som har mindre pengar en gemeneman, alltså Gamla, sjuka, socialt missanpassade och studenter. Kul om det slutligen blir så för den kroniskt sjuke att han får betala 1000 kr för ett snabbesök hos läkaren och kanske 5000 kr för att röntga en bruten lårbenshals.

Men ett samhälle som är helt rött är inte heller hållbart. Det är omöjligt att få ett sammhälle helt utan sammhällsklasser men det är just detta som socialdemokraterna och vänstern vill uppnå. Jag tror att om man försöker detta så kommer det bara resultera i att man får nya former av sammhällsklasser och grupperingar för det är så vi människor fungerar. Det kan man se redan i dagens Sverige. Den största gruppen är inte längre arbetarklassen utan det är numera medelklassen. Det handlar faktiskt inte längre om hur mycket pengar man har som det gjorde förr utan nu kan mycketväl en hantvärkare eller industri arbetare tjäna mer pengar en en civilingenjör men du kan ge dig på att alla endå ser dom som arbetare och civilingenjören tillhör övre medelklass eller i vissa fall till och med överklassen. Så det handlar alltså numera om kultur mera en ekonomi.

Det är inte heller hållbart att tro att man kan leva i ett helt grönt sammhälle, tyvär är det så. Om vi skulle tänka enbart på miljö så skulle vi snart inte ha någon industri kvar och vi skulle snabbt hamna på efterkälken när det gäller ekonomi. Det innebär att man måste välja lite mellan människan eller miljön.

Jag tror att det ända rätta är att göra en avvägning av allt. Att få en sund balans. Vi måste tänka på människan och naturen, vi måste tänka på att det ska bli ett rättvist och jämställt samhälle och vi måste få en sund ekonomisk tillväxt. Men det är klart, det är en utopi som man drömmer om. En total jämnvikt går inte att uppnå här i världen, vå får helt enkelt bara balansera fram och tillbaka mellan blocken... 

När man är ett barn så är allting nytt för en, man får in ny information hela tiden och man suger åt sig som en svamp av allt.
                         Man lär sig alltså som bäst när man börjar i skolan och det är nog också i grundskolan som man gör mer dramatiska framsteg. Från att inte kunna nått så går man till ungefär allmänbildnings nivå och det är rätt mycket nu för tiden.
 Men det finns något som man inte har när man är så ung och det är perspektiv. Man kan inte se tillbaka eller jämföra med annat för man vet helt enkelt inte om något annat. Så även om man är mer tröglärd som äldre så kan man nog lättare analysera och dra parraleller mellan saker man hört om och saker man varit med om.
 Ett exempel är att jag på senare år insett att även om jag visste vad jag läste för något i skolan när jag var yngre och hade förståelse för hur man använde det så fick jag endå inte förståelsen för hela bilden.

Men nu så ser jag plötsligt det, det är så självklart! Det man lär sig i skolan är inte en massa olika ämnen utan egentligen är det bara ett ämne, kunskapen om livet.

                           Allt man läser om, (Geografi, språk, historia, religion, mattematik, kemi, biologi, hemkunskap, samhälle, fysik, osv) allt detta hänger så tydligt ihop. Man lär sig ju helt enkelt hur allt fungerar med vår planet och dess natur samt om hur vi människor fungerar. Jag visste ju det sedan innan också såklart men jag fick aldrig grepp om hur själcklart det faktiskt är. Alla ämnen nystas ju ihop med varandra och när man kan allt så har man också en bra förståelse för varför vi fungerar som vi gör och varför miljön runt oss beter sig som den gör.
 När man läser på högskola så fördjupar man sig oftast inom något av dessa områden, det kan vara inom ämnet samhälle (och geografi för den delen) när man tex vill läsa ekonomi eller inom biologi när man ska bli marinbiolog eller läkare. Kanske matematik om man ska bli civilingenjör eller hemkunskap och samhälle om man ska bli kock.

Nu har jag alltså förklarat det men de flesta kommer nog tänka "dööh.. tjena blixten". Allt jag kan säga till mitt försvar är att man kan förstå en sak utan att värkligen förstå den fullt ut och gör man det kan det endå vara svårt att förklara. Det blir som en "jaha upplevelse" och man känner att det hela blev precis mycket mera interesant!

Nu har man kastat sig rakt ut i det okända utan säkerhetslina...

Fast fullt så fasansfullt kanske det inte riktigt är men det kan vara en metafor för hur det känns. Nu ska man satsa järnet för att försöka jaga sina drömmar.

 Det låter tufft kanske men det är egentligen naturligt ju. De flesta jagar nog sina drömmar ständigt på något vis.

Det känns  stabilt nu iallfall, mera struktur på allt och mer stabilitet i vardagen, men framför allt är det nog ett hopp som tänts igen. Hoppet på att det finns möjligheter och framtidsutsikter även för mig!
 Nu ska jag leva drömmen!

Jag har kommit på att jag värkligen älskar våra högtider i Sverige, men det är nått specielt med midsommar faktiskt.
 De tre stora högtiderna har lite olika betydelse för mig men om man ska ta ut just de speciella kvalliteerna som dom har så skulle jag vilja säga följande.
Julen är en riktigt härlig storghelg när vi firar Jesu födelse, men för mig är det också särskilt en härlig tid med familjen där problem känns avlägsna och tryggheten är enorm.
 Påsken är för mig främst en högtid som man firar med sin församling, mycket härlig gemenskap i kyrkan med påsklunch och midnattsmässa.
 Men så var det midsommar. Midsommaren är härlig på det viset att den kombinerar familjegemenskap med typiskt svenska, skandinaviska traditioner. Sill och färskpotatis med nubbe, dans runt en blomsterklädd midsommarstång, sol och sommarregn och kransar.
 Det är skönt att man kan vara lite patriotisk ibland, man ska vara stolt över sitt hemland!